Ani har blivit Heroes-besatt!

Jag antar att man kan säga att jag faktiskt aldrig levt i nuet. Det har alltid varit en ständig fokus på framtiden, även det förflutna. Vad är det som stoppar oss från att fokusera på detta, här och nu? Mitt mindre genomtänkta svar är att framtiden verkar så mycket bättre än nuet, i alla fall för mig. Att vara ovetande är alltid svårt, oftast för alla. Men jag antar att det enda som finns att göra är att acceptera detta och fortsätta leva, som alla andra.

Påsklovet börjar komma till sitt slut och jag har njutit i en hel vecka! Det är helt sjukt hur mycket man kan återhämta sig på bara sju dagar. Jag kanske inte har umgåtts så mycket med folk, var dock hos Dzenana i fredags. För mig betyder påsklov oftast att sitta vid datorn och sova ut, ibland undrar jag vad jag egentligen håller på med...

Heroes. Ja, var ska jag börja? Jag kan ju börja med att säga att det är den bästa serien som någonsin visats på tv! Själv laddade jag ner serien och tittade klart hela första och andra säsongen på tre dagar. Detta betyder att jag tappat bort min dygnsrytm, strechat huden p.g.a gåshud var tredje minut och blivit sjukt besatt av tv-serien. Alla som inte sett serien måste se den! Många lär tycka att den är väldigt amerikansk etc. Visst den är sjukt amerikansk, men den är fortfarande amazing! Jag är i och för sig en sådan person som kan se förbi sådant om något är riktigt bra, jag vet inte hur det är med er andra.
Redan i början blev Hiro Nakamura min favoritkaraktär! Han är så himla party. Dessutom är han en riktig sådan japansk affärsman-stereotyp, i alla fall i början... Tills han märker av sina krafter. Peter är också en stor favorit, hans personlighet är helt underbar. Det är bara synd att killar med hans personlighet inte finns i verkligheten. Ni kommer förstå vad jag menar när ni ser honom! Det finns alltid minst en hunk i varje tv-serie, i Heroes är det Isaac Mendez. Den som har coolast och mest användbara krafter är såklart Peter, han absorberar krafter och kan sedan använda dem. Detta blir såklart en nackdel då han inte vet hur han ska kontrollera de och ja... Massa saker händer. Nu tänker jag inte berätta mer, ni får helt enkelt se den själva om ni inte redan sett den. Ni som sett den måste omedelbart adda mig på MSN (kommentera så får ni den), jag måste ha någon att prata Heroes med! Det räcker inte att vara medlem på största forumet (inte medlem? http://www.got-heroes.com/ BLI DET! :D). Nu är problemet bara att jag nästa avsnitt inte kommer ut förrens om 165 dagar... VAD FAN SKA JAG TA MIG TILL!?!? KOMMER JU DÖ! >: Omg, fan vad dum jag var som såg alla så fort. Andra säsongen av Heroes har inte ens slutat visas på svensk tv än. Dock visas den på Canal +, en kanal jag ändå inte har. Jag har bestämt mig för att jag ska se hela alla avsnitten från början med Julia i sommar och se andra säsongen när igen när den kommer till tv4!

Mitt Heroes-nördande har resulterat i att jag laddat ner hela soundtracket (musiken är HEEEEEEEELT AMAZING!!!). Natalie och jag ska köpa varsinn t-shirt där det står "Save the cheerleader, save the world". Jag ska köpa Heroes boxen med första säsongen så fort den kommer ut i Sverige! Det kommer bli jättedyrt, men det är SÅ värt det.

När jag kommer hem efter japanskan ikväll ska jag och mamma ha myskväll! Det kommer bli jättetrevligt tror jag. Vi ska troligen titta på Juno och äta massa gott. Jag låter så himla tråkig och gammaldags, hahaha.

Take care peepz!

Påsklov

Äntligen har jag fått påsklov! Eller ja, egentligen fick jag ju det i onsdags men jag var för trött för att skriva här då.

I onsdags var jag med Kicki och Mandy. Hemma hos Mandy färgade vi mitt hår och klippte Kickis. Meningen var att mitt hår skulle bli mörkrött, vilket misslyckades. Nu ser det ut som att jag har röd utväxt, lyckat. Kickis hår däremot blev rätt fint, även om Mandy bara klippte hennes toppar.

Medan vi var hos Mandy fick vi även reda på att Miyavi kommer till Sverige! Mandy som är ett rätt stort Miyavi-fan blev snabbt utom sig av glädje och studsade runt. Jag tror inte jag ska åka och se Miyavi, tror nästan att Dir en grey kommer ha planerat något i Europa vid den tidpunkten.

Senare på kvällen begav vi oss till några systrar på Teleborg som sålde ofantligt mycket japanska cd-skivor, flyers, animeplanscher etc etc. De var jättetrevliga och glada, kanske främst för att bli av med sina saker hahaha! Josefine, den äldsta av dem ville bli av med exakt allt. Hon ska nämligen flytta till Japan snart. Jag passade på att fråga henne om Japan (då hon varit där förut som utbytesstudent etc.) och lite om hur hon trivdes där och så. Det var väldigt trevligt och jag kände mig hemskt välkommen dit! Dock blev min ekonomi snäppet sämre när jag gick ut med en hel påse fylld med Miyavis singel "Ashita genki ni naare", vykort, flyers, kort med enbart Miyavi som motiv, en jättestor Kaoru bild från VULGAR-eran, It withers and withers-klistermärken, Withering to death bilder från Fool's mate och sist men inte minst en astuff flyer från något tattarband vid namn Buddy Clutch tror jag. Funderar nästan på att försöka hitta någon musik med bandet bara för att flyern var så himla cool (ja jag är en tönt!). Man kan ju alltid hoppas att musiken är i alla fall hälften så bra som flyern är cool, aight?
Det enda jag behöver skaffa nu är väldigt mycket häftmassa! Dock är jag rätt pank och lat. Antar att vi får se hur det blir med det.

I går torsdag var jag på japanskan. Det var väl som vanligt, Tomoko var lika glad som alltid. Jag fick en tjej från japanskans MSN. Nina tror jag hon heter, hon hade tydligen varit och sett Dir en grey i Stockholm! Har för mig att jag såg henne där till och med.
Jag läste Rosas blogg igår! Hon verkar ha det väldigt kul i Japan. Hoppas det håller i sig så att hon inte kommer tillbaka och säger att Japan sög. Fast å andra sidan, det lär inte hända... Rosa liksom? <3

Jag har blivit helt besatt av tv-serien Heroes. De flesta av er har säkert redan sett första säsongen och kanske andra likaså. Däremot har inte jag sett hela, då jag inte brukar titta på tv överhuvudtaget. Just nu har jag sett åtta avsnitt av första säsongen (laddat ner hela!), helt amazing är den! Hiro är såklart min favorit, fast jag diggar Peter rätt mycket också. Peter är en sådan kille man aldrig kommer hitta i verkliga livet och Hiro är en sådan konstig japan som jag svär att jag kommer träffa så fort jag hamnar på ett flygplan till Japan. Nej, men Hiro är en hur västerlänningar ser på japaner... och han lyckas verkligen spela rollen hur bra som helst. Han har så sjukt söt personlighet och gör så roliga saker! "Tajmuturäberu!".

Nej, nu ska jag minnsan ta och duscha sedan ska jag bege mig till Mandy. Hon ska klippa mitt hår! Efter det ska vi ta oss till Dzenana och fangirla hela dagen. Det blir nog en riktigt rolig dag!

Lyckliga minnen, pannkaksfrukost och procastination

Det är alltid något vackert men samtidigt sorgligt över att träffa någon man inte träffat på väldigt länge, igår träffade jag Kerstin. Nostalgin bara sveptes genom hennes rum när vi satt där och tittade på gamla bilder, pratade i dåtid, skrattade i takt och levde i det förflutna. Hennes familj gav mig en gratis biljett och lät mig följa med dem till en show som en komiker (vars namn jag inte minns) på Palladium i stan hade. Allt var trevligt och roligt, precis som allt var förut. Jag insåg verkligen hur mycket jag hade saknat den sjuka människan.

Idag är det en ändå inte en deppig dag. Jag var på pannkaksfrukost hos Ida med Love och Julia. Love gjorde världens godaste pannkakor, de var verkligen sjukt goda! (TACK LOVE :D). Senare hjälpte vi Ida att sortera hennes sopor och jag begav mig hemmåt. Nu sitter jag här framför datorn när jag EGENTLIGEN borde plugga till mitt matte B-prov och tyskaprov nästa vecka. Jag ska snart börja, måste ju få något gjort innan Melodifestivalen (ja, ni läste rätt).

Om jag inte får ett sommarjobb snart blir jag galen.
End of story. BLUEÄAH!

Besviken

Jag vet inte vad jag ska skriva. Just nu är jag bara besviken, arg och trött.

Mormor och jag har länge pratat om min vilja att studera i Kanada, vilket jag också planerar att göra. Problemet är bara att min mormor vill att jag ska studera i Sverige för hon vill vara säker på att jag blir något en dag, etc. VARFÖR skulle jag inte bli något om jag studerar i Kanada och har en internationell exam... VA? Seriöst, det är så mycket bättre och öppnar så många fler dörrar till framtiden. Jag är helt säker.

Min mormors syster och mormor pratade idag. Mormors syster bor i Kanada, Vancouver. Om jag i framtiden studerar där kommer jag såklart att bo hos henne, vilket spelar en stor roll i detta... Medan de pratade satte mormor på högtalaren på telefonen så att jag skulle kunna höra vad hon sa;

"Säg bara jaja tills det kommer till kritan. Då kommer hon ha skaffat pojkvän, jobb och velat börja studera där i Sverige. När hon ser priserna här kommer hon tänka om. De internationella studenterna betalar tre dubbelt, vilket bara kineserna kan göra. Hon kommer inte komma hit och jag kan ju inte säga det till henne nu. Barnet kommer ju tro att hennes mormors syster inte vill ha henne här."

Det var ju... Väldigt uppmuntrande att höra, ja. Not. Jag måste härifrån, nu, nu, nu, nu, nu. För varje sekund som går känns det bara som att jag slösar bort mitt liv. Det finns inga möjligheter här. Visst det finns ett bigass universitet med utbyten och allt, men om jag börjar på universitet här kommer jag inte ha NÅGON motivation och jag kommer aldrig komma bort härifrån. Det är något jag aldrig skulle klara av. Sådan här skit får mig att inte kunna sova på nätterna och jag är så patetisk att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Dilemma.

Är det verkligen så att jag aldrig är nöjd eller är det helt enkelt ett faktum att denna staden bara njuter av att äta mig långsamt?

Hello Mr. Kokusnuss

Denna dagen har kännts ovanligt lång, samtidigt som alla problem kännts så oändligt långt borta (kanske för att jag faktiskt pluggade). Jag kan nog för första gången säga att det varit en produktiv dag, vilket också är en av anledningarna att jag skriver här.

Julia och jag har tagit oss igenom en ytterst oviktig skoldag, en långtråkig fredag. Vanligtvis skulle vi gått till våran AP (academic preparation)-lektion som alla snälla och lydiga IB-barn gör. Men just denna dagen var det Amnesty konsert i aulan! Vilket såklart resulterade i att vi drog dit istället. Det sorgliga var att nittio procent av klassen gjorde detsamma. Våran lärare Simmine brydde sig ändå inte "jaha, är dom där? Jamen okej!", seriösa grejer med andra ord.

Detta var första gången jag fick höra Tjernobyl. Fast ärligt talat vet jag inte direkt om jag "hörde" dem, då jag inte hörde vad Theo sjöng. Men instrumentalt sätt var de helt okej ändå, killarna kan faktiskt spela instrumenten... tror jag. Nils kan i alla fall!

Efter skolan pluggade jag och Julia biologi och lite historia. Frammåt fem-tiden tror jag, begav hon, jag och Ida oss till ICA för att handla. En promenad kan innehålla så många fler känslor än jag trodde... Jag ville helt plötsligt flytta hemifrån, men samtidigt inte. What the hell typ? Det skrämmer mig att faktiskt VÄXA UPP. Jag menar, det känns som att livet tar slut där, allt roligt får ett slut. Äh, jag har väl nån 16-årskris eller något. Patetiskt.

Loves band hade en spelning i Tranås idag! Jag hoppas att det gick bra för dem. Tycker dock att det är synd att deras spelning i Växjö blivit inställd, SÅ typiskt!

Min vän Khang har nyligen skapat en jättevacker låt! Den har samma namn som detta inlägget, praktiskt va? (öh...). Alla som läser detta måste höra den! Gå in på denna länken: http://www.youtube.com/watch?v=GZ3-2tkhSSQ! :)

Julia och jag såg filmen "My Girl" för någon timme sedan. Den är så himla varm och fin, jag älskar helt enkelt den filmen. Den är så simpel, men så vacker på något sätt. Fast som Julia sa, det är kanske för att jag älskat den ända sen barnsben. Jag rekommenderar den starkt!

Det har varit en trevlig dag och jag känner mig jättegay? Jag har skrivit jätterent och fint i detta inlägget. Vilket är så INTE jag! Jag brukar använda tiotusen utropstecken och skita i om jag stavar något fel. Jag använder mer än sällan sofistikerade ord och jag vet ingenting om meningsbyggnad. Välkommen till min blogg.

Nu ska jag nog sova snart, ska bara dricka upp téet.