Det är alltid något vackert men samtidigt sorgligt över att träffa någon man inte träffat på väldigt länge, igår träffade jag Kerstin. Nostalgin bara sveptes genom hennes rum när vi satt där och tittade på gamla bilder, pratade i dåtid, skrattade i takt och levde i det förflutna. Hennes familj gav mig en gratis biljett och lät mig följa med dem till en show som en komiker (vars namn jag inte minns) på Palladium i stan hade. Allt var trevligt och roligt, precis som allt var förut. Jag insåg verkligen hur mycket jag hade saknat den sjuka människan.
Idag är det en ändå inte en deppig dag. Jag var på pannkaksfrukost hos Ida med Love och Julia. Love gjorde världens godaste pannkakor, de var verkligen sjukt goda! (TACK LOVE :D). Senare hjälpte vi Ida att sortera hennes sopor och jag begav mig hemmåt. Nu sitter jag här framför datorn när jag EGENTLIGEN borde plugga till mitt matte B-prov och tyskaprov nästa vecka. Jag ska snart börja, måste ju få något gjort innan Melodifestivalen (ja, ni läste rätt).
Om jag inte får ett sommarjobb snart blir jag galen.
End of story. BLUEÄAH!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar