lördag 31 januari 2009

Asiatiska filmtips!


Riri shushu no subete (All about Lily Chou Chou)
Handling: "Yuichi är en mobbad och misshandlad tonåring som fritidsintresse driver en fan-site om sångerskan Lily Chou Chou under namnet Philia. Han träffar en annan Lily-fan vid namn Blue Cat. Stegvis börjar det verkliga livet att bli mer och mer outhärdligt för honom. Den enda han kan luta sig emot är Blue Cat. Vi får följa hans liv från 13 till 15 års ålder. Till slut kommer den dag när han skall gå på en speciell Lily-konsert..." - Filmpunkten
Jag säger: Detta är min absoluta favoritfilm, det finns ingen bättre (enligt mig). Många anser den vara simpel och tråkig, men som de flesta mästerverk kan man se den på flera olika plan. Dessutom är naturen väldigt vackert filmad, speciellt när Yuichi står i det stora höga gröna gräset(ris?) och lyssnar på musik. Det sprids en obeskrivligt underbar känsla genom kroppen när den scenen visas. Soundtracket till denna filmen är likaså det det bästa jag någosin hört. Det kan kännas lite pressat att tycka att en film har allt - men så är det i detta fallet!
Trailer: http://www.youtube.com/watch?v=fcrgQ67MYEM (hela filmen finns även att ses på youtube, dock rekommenderar jag att ni laddar den den! Fast helst att ni köper den såklart :D)
Mer om filmen: http://ourenclave.wordpress.com/2008/06/21/all-about-lily-chou-chou/


Ao no hono-o (The Blue Light)
Handling: "Shuichi lever tillsammans med sin mamma och syster, till den dagen då styvfadern kommer tillbaka efter tio år. Fadern hamnar i en ond cirkel av sprit och sömn, Shuichis tålamod tar slut då fadern närmar sig sexuellt på Shuichis syster och Shuichi beslutar sig för att ta problemet i egna händer. Planen lyckas och allt pekar på en naturlig död, men när mordvapnet försvinner blir Shuichi paranoid och är beredd att göra vad som helst för att täcka sitt verk." - Filmpunkten
Jag säger: Denna filmen är den näst bästa jag sett och också den har några vackert över sig. Jag har alltid funnit det svårt att förklara varför jag tycker om denna filmen, men det ligger något speciellt över det hela när Shuichi ligger i fosterställning i sitt mini-akvarium utan vatten och tänker på livet. Jag hoppas ni förstår dess storhet!
Trailer: http://www.youtube.com/watch?v=kqhZQ631S_k


Sungnyangpali sonyeoui jaerim (Resurrection of the little match girl)
Handling: "Efter fyra års produktion och med den största budgeten någonsin i koreansk filmhistoria tar "Resurrection of the Little Match Girl" dig med på en fartfylld och actionladdad resa i gränslandet mellan dröm och verklighet. Springpojken Ju lever för sin enda givande sysselsättning - att spela datorspel. Till slut dras han in i den virtuella världen i ett av sina spel och får order om att till varje pris rädda sagofiguren Little Match Girl. Detta är början på ett otroligt actionäventyr av sällan skådat slag!" - LOVEFiLM
Jag säger: En av de första och bästa asiatiska filmer jag någonsin sett. Något som aldrig får mig att glömma denna är låten "Seom" som sjungs av KangTa (föredetta H.O.T medlem - H.O.T = Sydkoreas f.d största boyband) och den låten är i musikvideon här nedan! Det är grymt skådespel, grymma karaktärer allting är bara totalt. Även denna kan anses tråkig, men jag hoppas ni ser dess storhet likaså! :D
Trailer/musikvideo: http://www.youtube.com/watch?v=7Ez6iocLYx4&feature=related

---
Det får nog räcka för den här gången, jag tipsar gärna flera gånger och om ni sett/ska se filmerna sedan säger vad ni tyckte om de! ♥

onsdag 28 januari 2009

Die Welle

Ännu en paus från min tre timmars biologilektion. Det är i dessa lägen man bara vill bränna ner skolan, eller i alla fall lägga benen på ryggen och springa så långt bort härifrån som möjligt. Nåja, jag har trotsallt mitt lemonté som jag kan sitta och dricka medan jag lyssnar på Torbjörns (min biologilärare) tråkiga genomgångar.

Ikväll ska jag på bio med Natta och David och se filmen Die Welle! Jag har nämnt den i bloggen tidigare men för att göra en lång recenssion kort kan jag säga att den handlar om ett experiment som avspeglar just det som hände i Tyskland när Hitler kom till makten, dvs ofrivillig propaganda som fick människor att tro att just Hitlers väg var den rätta. Det är i alla fall så jag förstått det. Har väntat hur länge som helst på denna filmen och det kommer bli kul att se den ikväll! ♥

Igår fick jag min tandställning till de nedre tänderna och idag gör det massa ont! Om inte annat kan jag i alla fall blända världen med mitt snygga leende 2010, förhoppningsvis...

fredag 23 januari 2009

Jag är dålig på rubriker

Ännu en gång har mina planer för framtiden vridits 360 grader. Igår var jag med David och pratade med hans pappa angående vad som vore det bästa om jag vill studera affärer/ekonomi i Sverige. Han själv är professor vid Jönköpings universitet, universitetet jag var inriktad på ett tag. Som det ser ut nu blir det inte Jönköping, det blir inte Köpenhamn (de ville ha Math Higher Level, omfgnowtf!?) och det blir inga studier någon annastans i världen - det blir i Sverige och det blir på Uppsalas universitetet. Som många av er som läst min blogg inser så är inget (förutom Japan) hugget i sten när det gäller mig. Men så ser det i alla fall ut nu. Nu gäller det ju bara att kämpa också - hwaiting!

Denna fredagen har hittils varit riktigt lyckad. För det första hade jag två lektioner inställda och slutade vid kvart i elva och för det andra ska jag möta mamma på Koh Thai (thailändsk restaurang). Men vet ni vad som är det bästa med denna fredagen? - JAG KOMMER HA LÄST UT BROTT & STRAFF IKVÄLL!
Resten av dagen kommer bestå av en del plugg - historialäxa, börja läsa Dorian Grey och läsa i körskoleboken. Trots all denna belastning känns det ändå rätt chill, tror jag. Vore kul att kolla på någon film, dessvärre har morfar varken DVD eller video. Nåja, får helt enkelt hoppas att Dorian Grey är tillräckligt underhållande.

De föregående dagarna har Rosa sovit över hos mig. Vi hade en studiedag i torsdags! Men Rosa, jag och Mandy tittade på de två nyaste episoderna av Boys before flowers. Det börjar äntligen hända grejer! När Mandy stack satte jag och Rosa på oss våra ansiktsmasker och la i hårinpackning. Lite senare såg vi en film vid namn 200 pounds beauty (tror den hette så i alla fall!). Koreansk film och väldigt egendomlig men söt! Skulle dock inte ge den en femma men den är defintivit sevärd. En annan film vi såg var A millionaires first love. DEN är verkligen en film man måste se! Koreansk likaså och väldigt väldigt vacker.

Nej nu ska jag bege mig till tysta rummet (sitter på stadsbiblioteket)!
Ciao, ha en trevlig fredag & en trevlig helg.

måndag 19 januari 2009

Lovescream

Väldigt stressig och breakdownig-dag. Jag höll seriöst på att få ett nervöst sammanbrott på matten. Eftersom min hjärna inte är det minsta utrustad för logiskt tänkade blev det för stor påfrestning när vår mattelärare tog upp en svår matteuppgift. Jag klarar inte av att inte lösa matteuppgifter. Hur fan får man logiskt tänkande?

Efter skolan tog jag en fika med Dzenana, Rosa och Mandy där syftet var att Dzenana skulle lära känna Rosa lite bättre! Det var mysigt och jag hoppas jag kan träffa Dzenana lite oftare. Däremot är det mitt eget fel att jag aldrig hinner göra det. Är jag en bra kompis blir jag oftast en dålig elev och vice versa.

Lite senare träffade jag min barndomsvän Nano på biblioteket för att hjälpa honom med hans matte. Ptja, var ska jag börja. Geometri är väl inte min starkaste punkt men vi klarade en del uppgifter. Jag hann själv jobba klart matten jag inte gjort under lektionen då jag satt och emoade mig över att jag inte fattade problemet på tavlan. Nu har jag även gjort klart historialäxan och är fit for fight i morgon på historian!

För att sluta detta inlägget på ett lite fint sätt tänkte jag tipsa om Epik Highs minialbum "Lovescream". Väldigt bra låtar och texterna är verkligen något att ha. Här är ett litet utdrag ur en av mina favoritlåtar på skivan:

"This is lov to the e
This autobiographical memory twists my heart
Flips me upside down, with never ending tears
See love could shake a hurricane
The raindrops that blow against my feelings, one drop
The little memories
Like how this glass of alcohol becomes empty, our small memories became transparent
Even though I try to bring it back
The memories of us I can never make it again
Like yesterday night’s dream it’s so clear, but it’s gone
"

söndag 18 januari 2009

Underbar helg för första gången på länge! ♥


Bilden tillägnas till Mathilda! (Var bara tvungen att låta Chanel Iman snygga till min blogg med sitt fejs lite)


Fredag; Jag och Rosa sover över. Vi går och tittar på hennes pappas teater och jag skrattar tills jag håller på att få kramp i magen. Mot kvällen sitter vi i hennes lillasysters rum och tittar på koreanska versionen av Hana Yori Dango och proppar i oss godis för kung och fosterland medan vi häpnas över hur otroligt bedårande koreanska Rui är (lite senare dör vi över att Domyouji är helt stört snygg också, speciellt i platt hår!). Rosa ger mig presenter som hon köpt åt mig i Japan - en spegel med en bild på Matsumoto Jun på utsidan och insidan, en Matsujun plansch, Matsujun amulett & ett Matsujun-mobilsmycke som är två hjärtan varav ett man kan öppna och inuti är Matsujuns bild (detta tänker jag dock använda som halsband! /fangirl). TACK SÅ JÄTTEMYCKET ROSA! ♥

Vi bestämmer att vi ska vara varje fredag och sova över hos antingen henne eller mig och titta på Boys before flowers-avsnitten som kommit ut under veckan då ingen av oss kommer ha sett de förrens då. Detta för att ta igen den tiden vi inte träffats nu när hon varit i Japan i tio månader.

Lördag; Dagen börjar segt. Rosa och jag vaknar inte förrens 13.30! I hopp om att få syn på lite sol vänder jag ansiktet mot fönstret och blir helt headshottad med gråa Sverige. Sockersuget kommer precis när Rosa säger att godis är godast på morgonen. Jag kan inte göra annat än hålla med och där sitter vi och tömmer påsen mer och mer tills den är så tom att det nästan ekar i den (ja, ni fattar).

Rosa hade inte några flingor till frukost så jag satt och åt filmjölk blandat med smarties. Nyttigaste frukosten på väldigt länge, mhmmm. Kanske inte. Rosa är pepp som vanligt och vill visa mig den enka-sångare som hon tyckte mycket om när hon var i Japan och sätter därför på hans album på högsta volym. Den japanska utbytesstudenten som bor hos Rosa, vid namn Kanako, skrattar ihjäl sig och säger att det är lite ovant då hennes far/mor-föräldrar brukar lyssna på sådan musik. Vi skrattar lite och jag försöker föreställa mig hur det vore för mig om någon spelade Lasse Stefanz (ja min mormor lyssnar på de) eller serbisk folkmusik för mig i ett japanskt vardagsrum och jag får väl medge att det vore väldigt... unikt.

Precis när jag ska ge mig av frågar Rosas mamma om vi vill bada i deras nya bubbelbadkar (eller vad det heter). En halvtimme senare plaskar jag och Rosa runt och försöker få badet att bli bubbligt, vilket vi misslyckas med. Hon berättar lite om negativa och positiva saker med Japan och jag lyssnar förfullt. Vi bestämmer oss samtidigt att vi måste ha en spakväll där vi ska ha ansiktsmaskar, gurka runt ögonen (I recall this... haha Na-chan?) och andra liknande ting.

Lite senare måste jag verkligen gå då jag ska träffa Viktor och Kozue utanför bion för att se "Yes Man". Det visar sig att de inte räknade med att jag skulle komma då jag inte svarade på mobilen och därför ringde de Erik och tvingade honom komma - note: Erik/Fisk var inte så jättepepp på att komma. Det slutar med att han sitter framför oss i biosalongen och lyssnar på musik (this is why I like him). Filmen var helt sjukt rolig och jag skrattade nästan så jag grät under vissa perioder. Den är definitivit en sevärd komedi!

Söndag; Slappdag. Jag försöker hitta bra musik - något jag inte har mycket av just nu. Dessutom har jag historia att plugga och den älskvärda boken som aldrig tar slut att läsa. Jag behöver inte ens nämna namnet.

Hoppas ni har haft en bra helg och en bättre söndag än jag har.

onsdag 14 januari 2009

Uppdatering

Som ni kanske märkt har jag varit offline ända sen jag såg Hana Yori Dango final i lördags. Nu är det minnsan dags att uppdatera lite!

Hela denna dagen har jag varit en aning deprimerad över att jag läser Math Studies (till matte C) och inte Math Standard Level (till matte E). Mest för att alla bra universitet i USA kräver Math Standard Level, inte för att jag tror att jag skulle klara det men man vet ju aldrig. Det blir nog mest att planera om mina framtidsplaner en hel del och sedan se vad som händer. Jag kommer dock fortfarande att ta en eller annan examen utomlands, fråga är bara om det blir en Bachelor eller en Master.

Ikväll är det Top Model och som trogen följare av denna serie ska jag bänka mig framför TV:n klockan 21.00 (eller är det 20.00? Lol, kanske inte är så trogen trotsallt).

& nu måste jag gå och läsa Brott & Straff. Ligger ungefär efter med ungefär, sisådär, hundra sidor. Underbart va!

lördag 10 januari 2009

Hana Yori Dango final



Efter nästan åtta månaders väntan har jag äntligen sett den. Hana Yori Dango final. Bra är ett ord som inte räcker till. Det enda som finns att säga är nu att - cirkeln har slutits.

Nu kan jag dö lycklig.
Godnatt.

fredag 9 januari 2009

Koki goes circus

"All eyes on me in the center of the ring just like a circus. When I crack that whip everybodt gon' trip just like a circus. Don't stand there watchin me, follow me, show me what you can do. Everybody let go, we can make a dance floor, just like a circus."


Definitivt numera en av mina förebilder när det gäller dans och rap. Sedan kan jag inte undgå att tycka om honom för hans cpighet, Koki hell yeaaa.

Det är inte okej att jag gillar Britney Spears - Circus? Jag skyller allt på Koki! Jag hörde låten första gången när jag såg en SKITBRA fanvideo där han var med i. Kolla detta, ascool:

http://www.youtube.com/watch?v=60r4Vh1dLaU

Thank god it's friday

FREDAG & I'm not in love (motsatsen till din rubrik Na-chan!).

Benni kom och fixade min stationära dator på riktigt nu och det var jättesnällt av honom! Då datorn i sig varit helt död i nästan ett halvår. Detta innebär att min morsa inte kommer sitta vid min bärbara dator mer och jag behöver inte dampa över att någon sitter och knappar på den varje gång jag kommer hem. Hatar när någon sitter vid min dator. Jag är ganska mycket en sådan person som ser mitt rum som min fristad och jag vill inte att någon jag inte vill ska vara där (min laptop är ju där). Väldigt överdrivet jag vet, men det känns inte som att det finns så mycket annat som jag har min personliga prägel över som mitt rum.

Jag försökte tittade på Proposal Daisakusen idag och det gick inte så bra. Tyckte den var tråkig de första 14 minuter och stängde av direkt. Däremot ska jag försöka titta på den någon gång i helgen. NU, ÖVER TILL NÅGOT UNDERBART - Hana Yori Dango Final har kommit ut med BRA KVALITÉ & BRA SUB! Gissa vem som ska se den i morgon på sin tv? (Benni visade mig hur man kopplade datorn till TVn!). Jag började gråta på historialektionen när Mandy berättade detta! Min vän Kerstin som också älskar serien över allt annat vet inte om detta ännu så i morgon när vi egentligen planerat att HON ska se Koizora så kommer vi att båda se Hana Yori Dango senare! Jag ska inte se Koizora med henne, hon ska sitta vid min laptop och se den själv medan jag pluggar och jag har ju sagt till min kära vän Nina att jag inte ska se den förrens hon kommer och jag håller minnsan vad jag lovar!


(Vet att det bara är typ halva bilden men orkar seriöst inte förminska! XD)

JAG LÄNGTAR TILLS I MORGON ♥

torsdag 8 januari 2009

Boys before flowers

Det blev trotsallt ingen Proposal Daisakusen. Istället slutade det med att jag och min mamma tittade på de två första episoderna av Boys before flowers. Gissa vilka som kommer vara bänkade varje torsdag för att se båda episoderna översatt! De visar alltid två episoder per vecka i Sydkorea, I approve!

Nu till sängs!
Godnatt på er & jag ska försöka skriva lite roligare inlägg.

Första dagen i skolan 2009

Första dagen i skolan var knappast lika hemsk som jag föreställt mig att den skulle vara men den var ändå hemsk. Jag fick reda på att jag kommer vara tvungen att göra dubbelt så mycket i de böckerna jag sammanfattat för vi tydligen ska använda hela boken och inte bara halva! HAH, väldig kul, passade jättebra nu och så.

Nu ska jag snart plugga i en timme och sedan belöna mig med en drama. Vilken drama föreslås? Har funderat på Proposal Daisakusen och det lär nog bli den. Annars tänkte jag se de två avsnitten som släppts av koreanska Hana Yori Dango (som jag numera tänker referea till som dess originaltitel Boys over flowers).

Vindruvorna tar snart slut. :(

onsdag 7 januari 2009

Gillar skolan

VILL INTE GÅ
I SKOLAN I MORGON

Ingen tårdrypare

Såg just klart Tatta hitotsu no koi. Att börja med kan jag säga att jag inte grät en enda gång under serien! Vilket är väldigt olikt mig, jag brukar gråta minst en gång när jag ser dramor. Tror jag är på bättringsvägen! Nåväl, denna draman var mycket speciell trots att handlingen var väldigt lik Hana Yori Dango. Jag förväntade mig att allt skulle vara HYD-alike. Visst var storyn i grund och botten som HYD men denna serien var mer djup fast på ett mentalt plan enligt mig. Medan Hana Yori Dango är djup på det ytliga viset. Det som jag tycker är en märkbar skillnad är att det är mycket reflektion och analyser om situationen och det är hela tiden Kames berättarröst som gör det så... sorgligt men samtidigt förväntansfullt? Grym jag är på att utvärdera grejer... (Not). Allt som allt gillade jag draman väldigt mycket, den skilde sig från mängden enligt mig och den är lätt en av de bästa japanska jag sett!

Soundtracket till denna draman måste definitivt införskaffas! Det var helt magnifikt och jag älskade att det alltid kom vid rätt tillfälle under episodernas gång.

Hands down, Kame är en grym skådespelare.

Drömma sig bort

Nu såhär innan skolan slutar måste jag bara posta två bilder på platser jag definitivt ska åka på semester någon gång i framtiden.

Bora Bora (DBSK spelade in sin Hi Ya Ya musikvideo där, haha!)

Honolulu (Alltid velat åka dit T__T)

Har ni några speciella semesterorter ni skulle vilja besöka?

Koreansk media

Min vän Benni kom och skulle fixa min datorn idag. Det gick inte riktigt då han tagit fel CD-skiva för operativsystemet men han kommer på fredag istället. Vi hann dock titta på I'm a Cyborg but that's OK medan han var här och jag måste säga att den filmen är genialisk! (också något vi ska se när du kommer hem Nina). Alla koreanska filmer jag sett har varit konstiga på ett eller annat sätt!

Koreanska versionen av Hana Yori Dango har kommit på mysoju nu! Ptja, första episoden i alla fall. Ska se klart den ikväll! Något mer jag ska se klart ikväll är Tatta hitotsu no koi. Nu ska jag plugga. Hiiirå!


"The film takes place in a mental institution. Young-goon, a young woman who believes herself to be a cyborg, refuses to eat and instead administers electric shocks to herself. Il-sun, a young male patient hospitalized for anti-social behaviour and schizophrenia, who believes he can take other peoples souls, befriends Young-goon. After Young-goon is given shock treatment, she believes that she has been recharged and fantasizes about killing the hospital staff who had previously taken her mentally-ill grandmother away. In reality, her physical condition begins to deteriorate rapidly. By convincing her that he had installed a food-to-electrical-energy converting unit (a rice-megatron) in her back, Il-sun gets Young-goon to eat."

tisdag 6 januari 2009

I hopp?

Tro det eller ej men jag lever fortfarande trots det ångestfyllda telefonsamtalet. Som väntat hade hon inte fått reda på något nytt och sa att hon skulle meddela mig när hon fått det och jag gav hennes mormors telefonnummer. Tänk så glömmer hon det? Jag måste ju verkligen ha detta jobbet.

Nu när allting bara banar neråt vill jag att ni kommenterar detta inlägget och säger två saker som gör er lyckliga. Jag vill kunna hitta lyckan själv i vardagen, dock är det ganska svårt utan hjälpmedel - t.ex asiatiska kärleksdramor som sätter fart på endorfinerna som gör mig sjukligt glad. När jag börjar skolan kommer jag inte ha tid att titta på de och jag kommer förbjuda mig själv för jag vet att jag kommer hamna efter i skolan om jag ger mig in i den overkliga världen. För att hitta vardagslyckan tror jag att i alla fall jag borde lära mig uppskatta de där små sakerna i livet. Något jag verkligen tar förgivet... Jag var just påväg på att klaga på att jag klagar men nu klagar jag ju ändå? Vilken djävulsk cirkel.

Detta leder ingen vart och det gör inte Brott & Straff heller - därför ska gå och läsa den nu.

måndag 5 januari 2009

Panik, hjälp, panik

Okej, i morgon ska jag ringa en av min mormors kontakter angående ett sommarjobb på ett äldreboende. Jag HATAR att prata i telefon med personer jag inte riktigt känner. För det första, hur ska jag bära mig åt för att låta tillräckligt övertygande att jag vill ha jobbet? (Måste verkligen ha det) och för det andra är jag skiträdd att jag ska typ säga fel eller någonting och att hon ska säga typ "Jag vet inte ännu". Vad ska jag göra då?

Åh, snälla kan ingen ge mig ett tips om något eller något. Jag är skitskraj & nervös!
Usch. HJÄLP SNÄLLA KOMMENTERA NÅGOT SOM ÄR TILL HJÄLP! T_T :(

たったひとつの恋 - Tatta hitotsu no koi

Den drama jag ska se innan skolan börjar är ingen mindre än;


Tatta hitotsu no koi!
"A story of pure love between the son of a man who runs a ship repair factory beset with financial troubles and the well-bred daughter of a national jewelry chain store owner. The backdrop of the story is Yokohama.

If you feel you have lost the purity of your soul by watching stories about womanizers seducing impudent women, or by carrying out calculated maneuvers in your own love life, here is a story for you. A boy and a girl from highly different social backgrounds meet and fall in love. Their love, of course, faces a lot of obstacles. The setting is in Yokohama, a modern port city known for its romantic atmosphere. Hiroto Kanzaki (Kazuya Kamenashi) works hard every day and night for the survival of a small ship repair factory (inherited from his father) as well as the survival of his mother and younger brother, who are suffering from health problems. Living such an underprivileged life, Hiroto has forgotten how to smile. In contrast to him, Nao (Haruka Ayase) is the daughter of a popular jewelry shop owner in a fashionable street in Yokohama. She attends a prestigious exclusive women's college and grew up cheerful and blessed with affluent love. From the moment Hiroto meets her, his closed mind slowly opens up to Nao, who is so innocent that she utters whatever she thinks. Their three close friends, who are also 20 year old's, play an important role in their developing relationship."


Jag gillar inte att Kame har såpass stor roll i det hela då jag inte gillar honom som person. Men han har visat att han kan vara en bra skådis i bland annat "Nobuta wo Produce" vilket fick mig att gilla både honom och Yamapi lite mer. Sedan kan jag ju inte undgå att tycka att hela temat är lite Hana Yori Dango-alike fast tvärtom, att det är killen som är fattig nu. Nåja, nu ska vi se vad den går för!

Har ni sett den? Vad tyckte ni?

Gackt & Josh Harnett a la Samurai-film

Det finns inget bättre ord att använda nu än...
OMFGACKT!

Cast: Josh Hartnett, Demi Moore, Woody Harrelson, Ron Perlman, Gackt, Shun Sugata, Jordi Molla, Emily Kaiho.

The film is set in an original hyper-stylized universe, a la "Sin City," and draws from a mixed bag of genres, including puppets, origami, comic books, video games and German expressionism. It follows a drifter (Josh Hartnett) who teams up with a samurai (Japanese actor Gackt) to take on an Eastern European gang lord, played by Perlman.

JA, du hörde rätt. Josh Hartnett och GACKT ska göra en film ihop.
Allow me to die a little. *kissar på sig av skratt*

Koizora är en av de vackraste filmer jag sett. End of story.


ps. Nina, när du kommer hem måste du se den med mig! Ska inte se den igen förrens du kommer hem. Aight?

söndag 4 januari 2009

Tattare

Vinterkräksjukan har drabbat mig rätt hårt. Jag spenderade hela natten på toaletten. Mums! (euuuww). När vi ringde akuten igår sa kvinnan mamma pratade med "Det är en nära-döden-upplevelse, men det är inte farligt". Bara jag som tycker det lät sjukt klockrent?

Alltså jag har inte ens sett Koizora ännu. Hela jag är ett vrak och jag har blivit tvungen att ställa in alla planer de närmaste två dagarna. Kul avslutning på detta lovet.

TYCK SYND OM MIG RÅ!

fredag 2 januari 2009

Småbarn om kärlek

Jag hann inte se Koizora ikväll, ska se den i morgon kväll - can't wait!
Nu över till något helt annat. Jag hittade en sida där småungar talade ut om kärlek och saker relaterade till det. När jag läste vissa garvade jag tills jag tappade andan medan andra var riktigt gulliga - läs & häpna!

När ska man gifta sig?
När du är 84, för när du är så gammal jobbar du inte mer, och man kan ligga i sovrummet och älska varandra hela dagen.
Carola, 8 år

En del börjar tidigt
När jag är färdig med förskolan ska jag hitta mig en fru.
Bert, 5 år

Spelar det någon roll hur man ser ut?
Om du vill bli älskad av någon som inte redan finns i din familj, är det inte fel att vara vacker.
Anita, 8 år

Hur fångar man en pojke?
Skaka på höfterna och hoppas på det bästa.
Camille, 9 år

Hur blir man kär?
Kärleken hittar dig, även om du försöker gömma dig. Jag har gömt mig ända sedan jag var fem, men flickorna hittar mig hela tiden.
Dave, 8 år

Jag tror att det är meningen att du ska bli skjuten med en pil eller nåt, men resten ska inte vara så smärtfyllt.
Manuel, 8 år

Koizora



Denna dagen känns definitivt bättre än igår! Trots att jag har ännumer att göra idag... haha. Ikväll ska jag hur som helst titta på en japansk film som även finns som dramaserie vid namn "Koizora". Många har tipsat mig om den och den verkar vara en typisk sådan kärlekshistoria som jag skulle kunna acceptera i både vått och torrt.

Koizora
;
Last fall, over 3 million people were brought to tears by the movie Koizora. The original story of Koizora, by the author Mika, was popularized on the cell phone novel site, Mahou no Land, and since then has been turned into a novel, a movie, and now a drama. The highly popular movie will be turned into a drama, which follows the life of a normal higschool girl who experiences many unbelievably sad events, but through it all proving that love conquers all, and this true love story remains unchanged from the movie. Not only does it simply portray the first love of the highschoolers, it shows the warmth from the family, the importance of life, the bonds with friends, and the common happenings of teens, and through it all Mika and Hiro's love story gets unwound.

torsdag 1 januari 2009

Deppigt inlägg


Förvarning: Detta inlägget innehåller endast fjantiga klagomål. Det finns en stor risk för att Du blir irriterad på mitt fjanteri, därför varnar jag dömande läsare på förhand.

Blä, blä och blä igen. Roligt att jag sitter och antecknar saker från boken om Italiens fascism. Kinas kommunism var ändå intressant, men detta är bara outhärdigt. Jag ska dock ta en promenad om några minuter och rensa huvudet lite.

De kommande dagarna kommer inte vara så himla roliga. Kommer helt enkelt bli - övningskörning, plugga historia, läsa Brott & Straff, läsa i trafikboken. Gud, mitt liv är både pest och pina dessa dagar. När Ida kommer hem från Marie ska vi plugga matte... Ugh! Är det inte meningen att lov ska vara avslappnande och roliga? Detta lovet har jag fått ångest så fort jag vaknat efter tio och jag har fått ångest om jag inte pluggat. Livet kommer väl inte alltid vara såhär - eller? Just nu känner jag bara för att åka någonstans långt bort bort booort härifrån och aldrig komma tillbaka. Minnena från Kanada gnager och de vänner jag tycker mest om kommer inte hem på ett bra tag - Nina och Kiri. Sedan har jag väl en del att skylla på "It started with a kiss". Jag har någon sorts "post-too-good-love-drama-illness".

När skolan börjar kommer allt bli rutinmässigt igen, jag hatar rutiner? Det enda som är en lysande stjärna på mitt himmel just nu är att jag ska börja på dans. Men jag vågar inte ha några förhoppningar i tron om att jag kommer bli besviken. Jag har inget som riktigt motiverar mig, det känns för avlägset och dimmigt. För att addera en paradox i detta kan jag ju säga att jag är en sådan som HATAR människor som klagar. Men det slutar alltid med att jag själv klagar!

Kan inte någon vara snäll och ge mig en biljett till ett ställe som inte påminner om denna misären och aldrig låta mig åka tillbaka hit?