Såg just klart Tatta hitotsu no koi. Att börja med kan jag säga att jag inte grät en enda gång under serien! Vilket är väldigt olikt mig, jag brukar gråta minst en gång när jag ser dramor. Tror jag är på bättringsvägen! Nåväl, denna draman var mycket speciell trots att handlingen var väldigt lik Hana Yori Dango. Jag förväntade mig att allt skulle vara HYD-alike. Visst var storyn i grund och botten som HYD men denna serien var mer djup fast på ett mentalt plan enligt mig. Medan Hana Yori Dango är djup på det ytliga viset. Det som jag tycker är en märkbar skillnad är att det är mycket reflektion och analyser om situationen och det är hela tiden Kames berättarröst som gör det så... sorgligt men samtidigt förväntansfullt? Grym jag är på att utvärdera grejer... (Not). Allt som allt gillade jag draman väldigt mycket, den skilde sig från mängden enligt mig och den är lätt en av de bästa japanska jag sett!
Soundtracket till denna draman måste definitivt införskaffas! Det var helt magnifikt och jag älskade att det alltid kom vid rätt tillfälle under episodernas gång.
Hands down, Kame är en grym skådespelare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Där ser man. Vi hade ganska olika tankar om den här i slutändan. Jag tyckte den var bra, men mer en medelmåtta. Minns inte soundtracken dock, du får gärna skicka över dom om du införskaffat dom och vi råkar vara inne samtidigt. Ja, Kame is one of a kind iallafall det kan man ju säga.
Skicka en kommentar