Denna dagen är definitivt redan mycket bättre än gårdagen. Gårdagen bestod mestadels av att jag låg i sängen och tyckte att livet var meningslöst. Äh, alla har vi väl vara dåliga dagar. Denna är definitivt en av de bättre! Vi har köpt en mini-julgran och då betonar jag verkligen "mini". Jag var nästan rädd att vi inte skulle ha någon i år då mormor lät så pessimistisk igår när jag frågade när vi skulle köpa en. Vi hämtade även ut mina vaccinsprutor (gerdasil) för livmoderhalscancer och jag ska ta den första i januari. Mormor var tydligen på såpass gott humör att vi även handlade en ny jacka (ska visa senare) och en jättesött grått linne och strumpbyxor!
Snart ska jag nog ta och äta lite & sedan se filmen "Stilla liv". Kom just på att jag borde gå och hämta min mattebok, och filmerna "Crash" och "Harry Potter: Fenixorden". Har ni sett Fenixorden - vad tyckte ni om den?
Recenssion om filmen Stilla liv:
"Det är något speciellt med en flod. I ena stunden kan den vara lugn och tyst för att i nästa vara vild och dånande, men oavsett karaktär är floden alltid en mäktig syn. Kina har många floder och mäktigast är Chang Jiang, tidigare Yangzte Jiang. Efter Nilen och Amazonfloden är Chang Jiang världens tredje längsta med en sträcka på 630 mil. Av dessa rinner tjugo mil genom ett bergigt och naturskönt landskap med namnet De tre ravinerna. Det är en historiskt viktig del av Kina med många fornlämningar och området lockar många turister. Filmen Stilla liv tar oss hit och vad kan vara lämpligare än att anlända i en fullpackad färja likt en turist. I regissören Jia Zhang-Ke har vi en förträfflig guide. Han tillhör en ny ung generation filmare som vill skildra dagens Kina. Den kinesiska ekonomin går just på högvarv och industrin formligen skriker efter energi. Av tradition har man använt kol som energikälla, men de kinesiska ledarna har ända sedan ordförande Maos dagar haft ett gott öga till vattenkraften och sedan förra året kan man skryta med världens största dammbygge i de tre ravinerna. Om två år, när hela projektet är klar, är det meningen att anläggningen ska stå för minst tio procent av Kinas elförsörjning.
Den lilla människan betyder ingenting i det här gigantiska projektet och över en miljon människor har tvingats lämna sina hem när byar och städer lagts under vatten. Det gigantiska dammbygget skapar en närmast osannolik kontrast till vanliga människors vardag och Jia Zhang-Ke har av det hela lyckats trolla fram ett stillsamt vardagsdrama utan någon motsvarighet i filmhistorien. I centrum står gruvarbetaren Han Sanmings som kommer till den tvåtusenåriga staden Fengjie för att leta reda på sin ex-fru och dotter. Han har inte sett dem på 16 år och den senast angivna adressen visar sig värdelös eftersom kvarteret redan ligger under vatten. Den försynte gruvarbetaren ger dock inte upp och fortsätter sitt letande medan husen raseras i den gamla staden. Bland ruinerna lär han känna en samling rastlösa själar och får ett tillfälligt jobb som rivningsarbetare. Gruvarbetarens sökande öppnar dörren till det nya Kinas baksida där den lille medborgaren känner sig allt mer maktlös och otrygg sociala problem som prostitution och ungdomskriminalitet växer.
I en parallell berättelse söker en kvinna efter sin man som hon misstänker är otrogen. Mannen som är ingenjör, jobbar och jobbar dygnet runt med dammbygget och medan hon har blivit strandsatt långt därifrån. Mannen är emellertid nöjd med sakernas tillstånd och har inte ens brytt sig om att ge henne sitt nya mobilnummer. Därför kommer hon nu oannonserat på besök. Kvinnan tillhör en mer välbeställd samhällsklass och i hennes sällskap får vi se en annan sida av dammbygget. Med hjälp av en man och en kvinna från skilda samhällsklasser lyckas Jia Zhang-Ke ge en förbluffande stark bild av dagens Kina. Det är lika enkelt som genialt tänkt och genomförandet är suveränt.
Eftersom inspelningsplatsen var på väg att dränkas spelades Stilla liv in under stor tidspress. Det gör resultatet än mer imponerande. Stilla liv är nämligen en högst personlig reflektion över den lilla människans plats på jorden och med sitt märkliga sätt att berätta om vardagliga ting lyckas han skapa ett sammanhang mellan det förflutna och framtiden. Det finns ett stänk av dokumentär över filmen, men Jia Zhang-Ke berättar sin historia på ett så stillsamt sätt att mina tankar inte kan låta bli att gå till en gammal meditativ mästare som Yasujiro Ozu. Visserligen är skillnaderna dem emellan större än likheterna, men det går inte att komma ifrån Jia Zhang-Ke med Stilla liv har lyckas skapa en film med stillsam atmosfär där dramatiken hela tiden bubblar under ytan. Visserligen är det en form av dramatik som kräver lite tålamod, men har man bara det så sugs man snart med i denna mästerliga film."
- vujer.com
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar