Denna veckan har gått utomordentligt fort. Jag har varit grymt produktiv och gjort nästan alla läxor. Flugornas Herre som vi skulle läsa i svenskan har också blivit uppslukad. Ni som häst boken, vad tycker ni om den? Enligt mig är den ett mästerverk som speglar det vi alla döljer inom oss, hur groteskt och skamligt det än må vara. Nu under lovet är det meningen att vi ska läsa Dostojevskijs "Brott & Straff". Vet inte riktigt om jag ser fram emot det eller inte.
Hana Yori Dango filmen måste subbas och det fort som satan! Jag har väntat ända sen juni på den där förbaskade filmen och när den väl kommit ut på DVD så finns den bara på japanska - typiskt! Förra fredagen såg jag och min vän Kerstin några gamla episoder av den japanska draman och redan då smög sig tårarna på. Innan vi visste ordet av det satt vi och grät tysta tårar. Usch. Jag hatar att gråta till saker som inte händer i verkligheten! Hur stor chans är det liksom att en av världens rikaste japanska ungdomskillar blir förtrollat förälskad i en fattig flicka? Ja, chansen finns ju knappt. Det kanske är därför jag söker mig till japanska dramor? För att vara med om något i en annan värld, då jag är övertygad och medveten om att liknande saker aldrig kommer hända för mig själv. Sorgligt men sant?
Bilden är tagen av Vogues januari 2009 nummer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar